Trött på människor som anser sig vara ens vän, eller rättare sagt ens mamma, och som är en enda stor falskhet. Återupptog bekantskapen med henne för ca fyra år sedan igen, hon har inte funnits i mitt liv i stort sett sedan jag var mycket liten. Har haft ett svårt drogmissbruk. Man tror ju att det alltid ska bli bra, känner ni igen er? Men efter ett tag så visar det sig att man än en gång blir besviken.

Har alltid haft svårt att känna tillit till andra människor och jag vet att det har att göra med min bakgrund. Pappa, som jag växte upp med, var alkoholist och han har jag inte haft kontakt med på tre år tror jag, tiden går så fort så man hinner inte med. Det kan ha varit en längre period också.

Går i en behandling som heter Dialektisk beteendeterapi (DBT) och där finns det ett block som handlar om just relationer. Man ska avsluta hopplösa relationer och det är just det som jag har kämpas med sedan barnsben. Kan inte säga NEJ!!! Men idag har jag sagt ifrån min mammas kontakt eftersom hon beter sig väldigt fult och säger saker som inte alls har med saker att göra.

I DBT är ord som acceptans och stå ut, färdigheter man använder sig av på olika sätt. I denna situationen får jag acceptera att människor gör andra illa och besvikna OCH jag kan inte göra något åt det.

Självrespekt - Ja, tack!

Sitter vid frukostbordet med sonen och vi är båda nyduschade - Härligt!

Kaffet var välbehövligt, men det behövs nog en kopp till för att vakna lite till innan det bär iväg. Tar bilen idag, tittar ut och vädret är molnigt men mest är det för att jag inte orkar gå - är så trött!

Ha en bra dag!

/Blomman

Dagen började med att jag väckte sonen för att göra sig iordning för att gå till skolan. Idag sov han, det gjorde han INTE igår, då satt han vid datorn. Både han och jag hade haft svårt för att sova natten före, men inatt sov vi gott!

På förmiddagen var jag på ett möte och sedan var det dags att gå till sjukhuset som jag för tillfället gör varje dag sedan en tid tillbaka.

Jag knackade på dörren till medicinrummet där min ansvarige sjuksköterska var. -Hej, jag har kommit nu! -Vad bra, jag kommer strax så får vi planera dagen.

Jag har svårt med det här vad gäller planering, vet aldrig hur jag kommer att må. Ena stunden känner jag si och den andra stunden så! Är väldigt impulsiv nu i både tankar, ord och handlingar! Vi bestämde att vi tar dagen som den kommer!

Har just börjat med en ny medicin som ska göra mig mer jämnare i humöret så att det inte svänger från ena stunden till den andra. Dessvärre, som med många mediciner, finns det många biverkningar. Jag som har en lång erfarenhet av ätstörningar men som mått bra i ett antal år har fortfarande svårt för när man ser ordet viktökning och ökad aptit på listan. -Jag prövar i en vecka, sa jag till läkaren förra veckan. Har jag gått upp mer än 3 hg slutr jag med den. Igår när jag ställde mig på vågen visade den 1,2 kg UPP och som ni säkert förstår så var det inte den bästa dagen i mitt liv. MEN idag, då hade jag inte alls gått upp enligt samma sjukhusvåg, utan i stället gått ner 1 hg. Mitt liv har jag ingen kontroll på just nu och vad gäller vågen - inte ens den kan ha en någorlunda kontroll. Vem har kontroll egentligen? Finns det någon, nej, jag tror inte det!

I alla fall så gick dagen som alla andra dagar har gjort. Jag har varit trött, är alltid trött pga medicinen och fick lägga mig och sov faktiskt en timme innan jag skulle gå hem igen.

Nu har jag fått för mig att skriva blogg. Sonen och en kompis har just gjort chokladbollar, har inte varit ute i köket än och tittat hur det ser ut, men det verkar vara i sin ordning. Sambon har just lagat Risotto som jag också ska gå och äta nu!

Idag har det blåst en del men solen har varit framme mellan molnen titt som tätt!

HOPPAS NI FÅR EN FIN KVÄLL OCH GOD NATTSÖMN!

/Blomman

Att första ggr i hela mitt liv prova att blogga!

SPÄNNANDE!!!

Jag väljer att vara anonym. Detta för att jag vill kunna skriva om det som i vardagen berör mig och vill då inte att människor direkt ska kunna accosiera till mig som person!

KRAM!